"Jag var så rörd att jag grät framför skärmen."

Många vill få sitt ex av romanen signerat på releasen. Foto: anna-Karin Nilsson

Stort grattis till utgivningen av din debutroman "Tula hem"! Hur känns det nu?

Tack! Det känns fantastiskt att boken lever sitt eget liv därute. I början var jag nervös och kanske lite jantelagspåverkad, men efter alla fina läsarreaktioner har jag landat i en positiv känsla. Det är alldeles överväldigande faktiskt, att boken blir läst och berör så många. 

Vill du berätta lite kort om boken?

Tula hem är en suggestiv psykologisk roman, kategoriserad som en thriller. Jag skulle vilja lägga till att det är en mild, finstämd sådan. Handlingen kretsar kring karaktären Elin, som är lamslagen av sorg efter en svår förlust. Elin isolerar sig i en enkel liten stuga, på en avsides plats i skogen, helt enkelt för att få vara ifred och sörja på det sätt hon behöver. Läsaren får följa hennes inre process, när hon långsamt går mot läkning. Bitvis blir berättelsen skrämmande och vissa inslag i boken går att tolka som övernaturliga, men förloppet kan också tolkas som inre upplevelser hos Elin. Många har uttryckt att boken är sorglig – men samtidigt poetisk och vacker. Vissa läsare upplever värme och kärlek snarare än sorg. 

Du har tidigare gått på författarskolan. När du bestämde dig för att söka in, vad var det du tänkte att du behövde hjälp med?

Jag gick först grundkursen i skönlitterärt skrivande, det är sex år sedan nu. Då var jag tjänstledig och kunde ägna mig åt skrivande och läsning på heltid. Det var ett helt fantastiskt år och det enda jag ville var att fortsätta jobba med det manus jag hade påbörjat, så det kändes helt självklart för mig att söka projektkursen direkt efter. Jag ville ha hjälp med att hitta struktur i mitt skrivande, få respons på mina texter, stanna kvar i ett skrivande sammanhang och förstås också lära mig mer om själva hantverket. När jag gick projektkursen för andra gången hade jag börjat skriva på Tula hem - och jag visste vid det laget att en till termin på Jakobsbergs folkhögskola skulle ge mig fokus, vägledning och skrivglädje. Så ett år senare var jag tillbaka en tredje gång!

Fick du hjälp med det och i så fall hur?

Absolut – ja. Det kändes som att jag fick ett välbakat paket med verktyg som lärde mig hur jag skulle arbeta med text i syfte att nå läsaren. Jag hade under många års tid bara skrivit “hemma på kammaren”. Kurserna hjälpte mig att kunna och vilja skriva mot en läsare. Att tillhöra en responsgrupp var fantastiskt och jag kände mig aldrig ensam i skrivandet. Att en professionell handledare dessutom var insatt i manuset var en lyx. 

Vad fick du ut av kursen som helhet?

Det som kanske är allra mest värdefullt är att Jakobsbergs Folkhögskola gav mig ett nytt förhållningssätt till mitt skrivande. Det är inte lätt att upprätthålla något som inte genererar pengar – och som samtidigt är så oerhört tidskrävande. Jag förstod att jag kan, vill och får lägga tid på skrivande – och att det faktiskt kan leda till att i alla fall på deltid kunna arbeta som författare. Mina viktigaste skrivvänner finns kvar inom räckhåll och jag hade inte funnit dem om det inte vore för min tid på Jakobsbergs Folkhögskola.  

Något särskilt minne du bär med dig, som du känner betytt extra mycket?

Känslan och stämningen vid slutseminarierna på kurs nr 2. Trots att vi (på grund av pandemin) genomförde seminariet online fanns där en otrolig värme, närhet och respekt. Jag var så rörd att jag faktiskt satt och grät framför skärmen. Det tillfället fick mig att tro på att Tula hem skulle kunna hålla för utgivning. 

Har kursen betytt något för att du blivit klar med och fått din bok utgiven? Vad i så fall?

Ja – utan kurserna på Jakan tror jag inte att jag hade klarat att upprätthålla den disciplin som krävs för att nå ända fram. 

Skulle du kunna rekommendera kursen till andra?

Verkligen. JA med versaler! Har redan gjort det ett flertal gånger. För att du lär dig massor. För att du möter likasinnade att knyta band med. För att du tack vare kursen kan nå ditt mål. För att du mår bra av att ägna dig åt något som du älskar. För att folkhögskolan är den bästa platsen för skapande. För att du stärker ditt självförtroende som skrivande människa. För att det är en sjuhelsikes fräck känsla att lyckas gestalta en komplex och känsloladdad situation med ord.

************************************************************************************'

Är du intresserad av  kursen Malin gick? Läs mer här.

************************************************************************************

Fakta: Malin Norrback

Foto: Kajsa Müllersdorf

Ålder: 42

Yrke/sysselsättning: Gymnasielärare och författare

Tid på Jakobsbergs folkhögskola: Grundkurs 2018/2019, Projektkurs höstterminen 2019 och vårterminen 2021

Bostadsort: Stockholm

Familj: Maken Jan, sonen Love och bonusdottern Inez

Något som gör dig glad: Vänner och familj, skog och hav, indisk mat, ett gott vin.