"Det kändes som att köa till en nattklubb"

Matilda på teater med klasskompisarna från författarskolan: Adam Bäck och Agnes Gulle.

Vi hörde av oss till Matilda och ställde några korta frågor.

Stort grattis till boksläpp och romandebut! Hur känns det nu?

Tack! Det känns lite som att allt är på låtsas – väldigt stort och kul och svårt att ta in.

Vill du berätta lite kort om boken?

Den utspelar sig i en alternativ värld, som är väldigt lik vår. Den väsentliga skillnaden är att alla i den här världen vet vilken dag de ska dö. Ända sedan födseln vet de, och lever sina liv utefter den premissen. Vi får följa 17-åriga My som ska dö om ett år när boken tar sin början, sedan räknar varje kapitel ner dagarna och för oss hela tiden närmare och närmare Mys dödsdag. My börjar fundera över om det kanske, kanske kan finnas ett sätt att överleva sitt dödsdatum men det blir allt svårare när tiden rinner henne mellan fingrarna.

Du har tidigare gått här på författarskolan. När du bestämde dig för att söka till kursen, vad var det du tänkte att du behövde hjälp med?

Jag hade länge tänkt att jag ville skriva en roman. Att jag skulle. Jag visste bara inte riktigt hur. Så jag tror att den främsta anledningen till att jag sökte till kursen var att jag behövde hitta verktyg för att kunna skriva klart ett längre projekt utan att det skulle hamna i papperskorgen.

Fick du hjälp med det och i så fall hur?

Absolut! Bland det första jag fick lära mig på kursen var att man inte skulle slänga någonting i papperskorgen, även om man var missnöjd. Spara, spara, spara. Skriv, skriv, skriv! Det blev det viktigaste verktyget: att skriva mycket och därmed lära sig acceptera att man måste skriva dåligt för att kunna skriva bra. 

Vad fick du ut av kursen som helhet?

Dels det här med att skriva mycket och släppa prestigen kring det, att göra skrivandet till en lek. Men framför allt tar jag med mig alla fina vänner jag fick under kursens gång. Att omge sig med folk som också skriver, att kunna diskutera varandras texter på textsamtalen varje vecka blev verkligen en nyckel för mig. Det är lätt att tänka sig att skrivandet är en ensam syssla, men den här kursen fick det att bli en kollektiv syssla. Vi gjorde det tillsammans och det var väldigt fint.

Något särskilt minne du bär med dig, som du känner betytt extra mycket

Det första jag kommer att tänka på är just morgnarna när alla i klassen trängdes vid skrivaren för att vi skulle lämna in text inför textsamtalen. Stämningen! Det kändes ungefär som när man köar till en nattklubb – alla har förväntningar, någon är kissnödig, någon vill helst därifrån, någon dansar, någon babblar osv osv! Fantastiskt!

Har kursen betytt något för att du blivit klar med och fått din roman utgiven? Vad i så fall?

Ja, det vet jag att den har. Jag började skriva på den här romanen under vårterminen på kursen. Det var i ett tidigt skede och boken ser väldigt annorlunda ut nu jämfört med då, vilket jag tror blev en viktig del i processen. På Jakan kunde jag testa mig fram, hitta ett språk som fungerade. Att diskutera utkastet med kursdeltagare och lärare tror jag också blev avgörande för lusten att fortsätta skriva på projektet sedan, efter kursens slut. Det var som att texten hade kommit till liv på något vis och då kunde jag ju inte bara döda den.

Skulle du kunna rekommendera kursen till andra?

Ja! För att kursen skapar minnen och vänner för livet. Jag fick verkligen de där verktygen som jag ville ha för att kunna skriva klart en roman, men jag fick också så mycket mer därtill. Genom att ha träffat andra skrivande personer är det ju lite som att kursen fortsätter utanför själva kursen också. Det må låta klyschigt men jag säger det ändå: JAG ÄR SÅ TACKSAM.

**************************************************************************

Är du intresserad av kursen som Matilda gick? Läs mer här.

**************************************************************************

Matilda Gunnarsson Rathsman Foto: Josephine Örtenfelt.

Fakta: Matilda Gunnarsson Rathsman

Ålder: 24

Yrke/sysselsättning: Studerar kandidatprogrammet Redaktionell praktik vid Göteborgs universitet.

Bostadsort: Göteborg

Tid på Jakobsbergs folkhögskola: Läsåret 2018/2019.

Familj: Mamma, pappa, pappas fru, fem småsyskon och en hel drös med vänner.

Något som gör dig glad: Att spela yatzy på vardagsrumsgolvet med mitt kompisgäng!

"'Jag vet inte vad jag vill. Jag vet bara vad jag inte vill och det är ju att dö. Jag vill inte dö. Jag vill leva.'

My ska dö om ett år. Precis som alla andra har hon ända sedan hon föddes vetat när hon ska dö. För My kommer den dagen bara lite tidigare än för de flesta andra. 18 år är inget långt liv. Varje kväll, precis innan hon somnar, får My en syn. Så är det för alla. Synen visar det sista man kommer att se innan man dör. Vissa ser eldslågor eller vatten, de flesta ser bara ett mörker. My ser ett par intensivt gröna ögon.

När nedräkningen av hennes sista år har börjat träffar hon Theodor Edh, som bär regnrock även när solen skiner. Theodor, som inte verkar följa några regler och som hela tiden kommer med antydningar om att ens öde kanske inte är helt bestämt. Theodor, som har ett par intensivt gröna ögon.

En anmärkningsvärd debut som väcker existentiella frågor kring livet och döden, men också undersöker hur långt vi är beredda att gå för vänskap och kärlek, och för sanningen."

Från förlagets hemsida

Se och hör Matilda läsa ett stycke ur sin roman på författarskolans TikTok.

LÄS MER OM FÖRFATTARSKOLANS KURSER 

• Skriv!–Projekt: Facklitteratur

Distans, deltid, CSN.

• Skriv!–Projekt: Skönlitteratur

Distans, deltid, CSN.

• Skriv!–Poesi, Prosa, Dramatik

På plats, heltid, CSN.