Norra konst träffade Pirinen

Pirinen (f.-61 i Stockholm) är en av Sveriges främsta och mest inflytelserika serietecknare med ett tjugotal publikationer bakom sig sedan debuten 1983. Han är även verksam som författare, dramatiker och spoken-word artist. Joakim Pirinen finns representerad på Nationalmuseum och Göteborgs Konstmuseum och har haft separatutställningar på bland annat Moderna Museet.

DÄRFÖR I LANDET VARFÖR

Min mor hade köpt pärlplattor till sin dotterdotter. Sedan fick min äldste son fatt i en av dem, en prinsessform. Han vände upp och ner på den och gjorde ett monster. Dessvärre föll de flesta av pärlorna av innan någon kommit sig för med att fixera dem, så denna första figur gick förlorad för eftervärlden.

Jag kunde dock inte släppa idén. Med Jims tillåtelse gjorde jag en egen variant av hans ursprungliga monster. Den fick namnet “Speciella damen”. Sedan gjorde jag en till, och en tredje och en fjärde. Den femte figuren, “Afrikanen”, överskred ironin och uppvisade kvalitéer som jag inte kunde avvisa.
Jag skapade den första figuren någon gång i september 2010. Dagen före julafton hade jag fått ihop 49 stycken. Under mellandagarna kom jag igång igen. I september 2011 ställde jag ut de 200 första figurerna vid en separatutställning på Varbergs konsthall. Att få se dem alla samlade på en vägg fick mig att kreera 100 till när jag kommit hem, inom loppet av en månad.

Samtliga figurer har tillkommit i hemmet utanför ordinarie arbetstid. Tidigare har jag nästan uteslutande ägnat mig åt att teckna i svartvitt. Här fick jag jobba i färg, och med ett förutbestämt antal färger dessutom. Den danska tillverkaren Hama erbjuder drygt femtio kulörer plus vitt och transparent. Till dessa tillkommer guld, silver och antikguld samt pärlemor. (I de stora påsarna med 6.000 blandade finns även några sällsynta tonade transparenta.) Grundplattan har 440 piggar, vilket innebär att 153.560 pärlor kommit till användning.

Jag har låtit plattorna ligga framme som schackbräden i lägenheten och flyttat eller bytt ur pärlor tills jag blivit nöjd. Att piggarnas mönster är förutbestämt har gett det hela en känsla av objektivitet - att man frigör något som redan finns förberett i grundformen. Vid ett par tillfällen har jag varit så inspirerad att jag drömt fram en figur och kunnat realisera den före frukost.

Att skapa dessa små figurer har varit inspirerande hela vägen, men vissa stunder har varit ännu mer inspirerade än andra. En dag upptäckte jag till exempel en skalbagge i formens nederdel. Jag bestämde mig för att den var brittisk. Till bakgrundsfärg valde jag den turkosa som finns på påsar med vinägerchips. I ett slag följde en hel rad djur med antiimperialistisk tendens, som alla funnits inherenta i grundformen. (Även Norge har kolonier, fast utan urbefolkning).

Vid ett annat tillfälle lade jag gaveln till ett grekiskt tempel i plattans övre del och till den plötsligt en skitkorv. Jag undrade varför, då det slog det mig att de så kallade PIGS-länderna – Portugal, Irland, Grekland och Spanien – blivit behandlade som skit. Den irländska blev blek och vattnig medan den spanska fick heta “El Gordo” – den fete – efter namnet på Spaniens högsta lotteri vinst.

De bilder som annars överraskat mig mest är de rent religiösa: Jesus Kristus, den unga jungfru Maria med flera. De är inte ironiska på något sätt utan genuina uttryck för en religiös ådra hos mig själv som jag hittills varit omedveten om. (Den helige Spiridon var ett cypriotiskt helgon som lär ha givit upphov till namnet Pirinen).

Det har varit intressant att se hur många meningsfulla variationer det går att få fram ur en så begränsad – ja, nästan idiotisk - form. Eller, ännu hellre: hur många motbilder man kan göra till den officiellt påbjudna och rättvända formen, av en prinsessa.

Joakim Pirinen 2012