"Du lär dig se text på ett annat sätt"

Intervjuaren:
Saknar du det skönlitterära skrivandet?

Kalle:                  
(Skratt) Ja, jättemycket!

Intervjuaren:
Om du tänker på skrivutbildningen du gick vad har du fått med dig från den? Inte bara sånt som du har nytta av här utan över huvud taget?

Kalle:                
Att jag blev övertygad om att skrivlusten och skrivkraften – att den finns där. Att det handlar om att slå på kranen. Det hade jag väl anat förut, men då blev jag övertygad. Det blev bevisat för mig att sätter jag mig ner med penna och papper då kommer jag att skriva. Den förvissningen är väldigt skön att ha med sig. Jag vill ju fortsätta skriva skönlitterärt och jag vet att jag kommer att göra det. Det är nog det viktigaste.

Intervjuaren:
Jobbar du heltid här?

Kalle:                          
Ja.

Intervjuaren:  
Hinner du skriva nånting annat?

Kalle:                
Jag skriver små dikter ibland i anteckningsverktyget på telefonen.

Intervjuaren:  
Mmm…

Kalle:                
Det är ju disciplinen som är svår. Det var ju det bästa med utbildningen att ha deadlines. Skriva, lämna in, läsa andras och att det hela tiden var pågående var ju skönt.

Intervjuaren:  
Vad vill du säga till nya sökande?

Kalle:                
Hur seriös kursen är. Den är väldigt seriös! Man kan kanske ha en föreställning om att folkhögskola är lite slappt. Men det var precis tvärtom. Det var heltidsstudier. Jag hade fullt upp alla dagar i veckan. Deadline varje vecka. Du måste skriva och lämna in varje vecka. Att vi läste varandras texter. Jag känner att jag utvecklades jättemycket som textläsare. Och blev bättre på att skriva också i och med att jag på ett praktiskt sätt lärde mig att förstå vad det är som gör att en text är bra. Vad är det som kan fattas.

Jag blev ju bättre på at skriva genom att läsa.

Intervjuaren:  
Tänker du gå fortsättningskursen?

Kalle:                
Jag fick ju det här jobbet. Jag kunde inte gå på närträffen. Men jag tänker söka fortsättningskursen igen. Jag har ju min roman som jag började med och faktiskt skrev färdig – första utkastet alltså. Den ska jag fortsätta på. Skriva om.

Intervjuaren:  
Har det hänt nåt med romanen sen du slutade?

Kalle:                
I mitt huvud ja, på pappret nej. Jag tänker på den på ett annat sätt nu. Jag tror att den kanske behövde vila lite.

Intervjuaren:  
Kommer du att skriva färdigt din roman?

Kalle:                
Den håller på att komposteras. Mina löv ska förmultna. Det är min plan att skriva klart den. Den ska bara ut!

Intervjuaren:  
Några fler saker du vill nämna med kursen?

Kalle:                
Anledningen att jag valde Jakobsberg var just Radioteatern och Att skriva för barn. Det var nåt jag väldigt gärna ville göra. Jag kom ju in på Biskops Arnö, Skriva dramatik också men valde Jakobsberg. Det var också på grund av antagningsträffen. Det kändes bra!

Intervjuaren:  
Skriva för barn?

Kalle:                
Ja, vi skulle samarbeta med dem som arbetade med bild. Det var viktigt för mig. Det var ju också bland det roligaste som jag nånsin har gjort. Jag fick så fin kontakt med min illustratör. Det här att prata om historien och att få bygga upp bildvärlden kring mina ord det var så himla häftigt.

Intervjuaren: 
Och radioteatern?

Kalle:                
Den har jag nytta av nu i mitt jobb. Vi ska göra en pod här. Och vi läser in en hel del texter och det känns ju jättefint att jag faktiskt kan redigera ljud. Jag tror att många såna saker, när det gäller att kunna olika program, så gäller det att man har testat lite och därför slipper va rädd för det. Om nån bad mig spela in lite ljud och redigera det och jag aldrig hade gjort det, skulle jag aldrig våga säga: Ja, det kan jag göra! här på mitt jobb.

Intervjuaren:  
Något mer som du minns?

Kalle:                
Ja, vi kastades ju in i ett litterärt sammanhang. Vi var på många författarsamtal och lyssnade. På Release me, på Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset. På ABF föreläsningarna på skolan. Och författarbesöken på skolan.

Intervjuaren: 
Vad betyder det att författare kommer till skolan och sitter med i klassrummet?

Kalle:                
Det är extremt lyxigt! Det betyder att man får höra någon berätta om sin process. Få möjlighet att ställa sina frågor och få svar på dem. Precis där vi befann oss just då. Det ger ju kraft, det gör att jag kommer ihåg, den här personen har också suttit på sin kammare och skrivit bokstav för bokstav. Att få skrivtips. Det är en lyxig känsla att få träffa dem. Pija Lindenbaum pratade ju med både oss och konstlinjen inför bilderboken. Det var ju väldigt värt att få höra hur hon funderade kring färg och form. Hur bilden och orden berättar tillsammans. Jag visste inte det innan. Hon är min största idol!

Intervjuaren: 
Förlagsbesöken?

Kalle:                
Det var så viktigt! Vi var ju i extas allihop! Det är ju en miljö dit jag aldrig hade kommit annars, om jag inte gått den här kursen. Det var jättenyttigt att se hur det går till. Jag hade ju aldrig fått komma in och fika på Natur & Kultur eller vara på Weiler förlag om jag inte gått på Jakan. Och sen var det ju jätteroligt när de som gått kursen kom och pratade om sina böcker hos oss, sin process och hur de upplevt sitt år på Jakan. Det var väldigt bra och viktigt också.

Intervjuaren:  
Vill du säga nåt om lärarna?

Kalle:                
Väldigt bra och kompetenta lärare som kompletterar varandra. Gunnel var mån om oss, tog hand om oss och det var väldigt högt i tak. Vi kunde prata om allt. Vi fick va med och påverka vad vi skulle göra och läsa. Hanna-Linnea som höll en fantastisk lyrikfördjupning där jag lärd mig saker jag aldrig hade lärt mig om jag inte hade gått där och Torbjörn som är en fantastisk prosaläsare - hård men rättvis. Vilket team! Jättebra!